Nagellack - Kynsilakka

Åttatusen på damfinal. Tolvtusen på herrfinal. Sveriges handbollselit har gjort upp om guldet för denna säsong. Eller som man säger i Sverige: "Handboll är ett spel som spelas från september till maj och sen är Sävehof mästare". Såväl damer mot Lugi och herrar mot kometlaget Kristianstad utklassade sitt finalmotstånd och hela säsongens höjdpunkt blev ett dramaturgiskt fiasko.
Lite plock från den fina inramningen:
Sjutusen (7000!) orangeklädda kristianstadsbor hade rest ner till den nya, fina Malmöarenan för att heja fram de sina. Det orange-färgade nagellacket tog slut i staden så de sena fick åka till grannbyn för att få naglarna i finalskick. Kultur?
Damfinalen stod 9-8 till Sävehof vid spelade trettio. Lugidamerna förliste totalt efter paus, men kunde i slutet lite snygga upp siffrorna. 27-18.
Herrfinalen förväntades bli en jämn uppgörelse men tji fick man också här. Vid spelade 24.23 ledde Sävehof med 12-4.
4 mål.
Nästan ofattbart.
Här avslöjades också det faktum att chefstränare Ola Lindgren inte hunnit (inte har förmåga?) få anfallsspelet i skick. Endast den danska jätten Möller-Madsen (208 lång, 112 tung) spelade på sin nivå och sköt över hälften av lagets mål.
29-21.
Tre saker är värda att kommentera.
1. Bäst på plan var Sävehof-centern Fritzon. Kort och tjock. Men bäst. Hans sista match fick ett värdigt slut.
2. Domarna var usla och lät de ofta mindre Sävehofspelarna riva, rycka, kasta de större motståndarna hur som helst. Ola Lindgren höll på att gå i spinn, och jag är helt överens. Inte är domarna alltid så mycket bättre än våra här i Finland. Vet inte om det tröstar, men faktum kvarstår. Linjelösheten ledde till orättvisa, vilket är katastrofalt i ett handbollssland som Sverige.
Dock bör sägas att Sävehof på alla delområden var bättre, speciellt avgörande var det helt orörliga anfallsspelet som K:stad visade upp.
3. Höjdpunkten kom efter match. Sävehofs vänsternia Emil Berggren intervjuades efteråt. Han är en spelare som till sitt sätt påminner om en lite småslö gigolo. Han är duktig och drar nu till Danmark. Man var säker på att han skulle säga något ganska överlägset men så klämmer han ur sig följande: "Mitt guld är inte så viktigt. Jag har haft glädjen att få spela med Fritzon och spela mot Larsson (K:stads målvakt som också han avslutade sin fina karriär denna kväll). Det är få förunnat att ha fått göra det. Det är deras kväll."
Den kommentaren räddade också min handbollskväll.
Ödmjukt.
Respektfullt.
Snyggt.
*
Västra Nyland hade i lördagens nummer exakt en juttu på sportsidan. En juttu. Nå, den berättade att Peter Kihlstedt fortsätter som tränare för BK:s damer. Det var åtminstone rätt gren.
Ingen tidning söndag.
Ingen tidning måndag.
På tisdag igen...
Vad betalar man för? (Denna kritik är givetvis inte riktad mot t.ex. Tomas Sundström utan mot tidningens linjedragning.)
Så där jättelänge till ids man nog inte prenumerera på Värsta Nyland.
Synd, för handbollsbevakningen har alltid varit tacknämlig, även om man mot slutet av säsongen slutade skriva om kvalet till division ett. Eller om förbundets mycket konstiga ändring i seriesystemet, mitt under brinnande säsong.
*
På tal om Karis. I den staden kan man verkligen konsten att peppa självförtroendet. I fjol berättade nån från William Team att man spelade den bästa handbollen i division ett. Nå, KyIF vann ju WT i slutsspelet. Men kanske då med sämre handboll... vem vet?
I gårdagens juttu sades att man måste komma ihåg att BK-damerna var det lag som bjöd blivande mästarna HIFK på det bästa motsåndet (förlust med två, respektive tre mål) i slutspelet. Sjundeå vann faktiskt en match mot HIFK, likaså GrIFK. Men kanske då med sämre motstånd... hur nu det sen är möjligt?
*
Grattis till guldet Sjundeås A-pojkar! Snyggt jobbat!
*
Ensi viikolla kausi pakettiin Siuntion viheriöllä. Blogi palaa vielä sen jälkeen, yhteenvetoineen.
*
Nytt ord. I kamp mot t.ex. mobbning. Själförsvar.